INNEHÅLL

Start

Nordiska
Mytologin

Min Släkt

E-Post
 

Generella begrepp

Gudarna Jättarna Dvärgarna
Alferna Nornorna Perifera varelser Djuren
Boningar & Natur Ragnarök Vapen & Föremål  

Generella begrepp
As Benämning på en Gud.
 
Asynja Benämning på en Gudinna.
 
Bärsärkar ”Björnskjortor”. Benämning på Odens krigare,  krigare vigda i Odens tjänst. I extatiskt raseri angriper de fienden och viker inte för någonting.
 
Diser Kvinnliga gudomligheter. Ibland är de knutna till särskilda ätter och släkten såsom deras skyddsväsen. Gränsen mellan diser och övriga kvinnliga övernaturliga väsen är mycket flytande.
 
Dvärgar Väsen som lever i underjorden och i klippor. Skickliga hantverkare. Sägs ha varit maskar som dvaldes i Ymers kött. Troligen detsamma som svartalfer.
 
Einhärjer Kämpar som fallit i strid får komma till Valhall. Under dagen kämpar de med varandra och hugger varandra i småbitar. I kvällningen vaknar de alla till liv och festar i Valhall på mjöd och grisen Särimners fläsk.
 
Galder Trollsånger. Oden sägs vara galdernas upphovsman.
 
Jättar De storvuxna innevånarna i Jotunheim. De är grova och klumpiga, men även trollkunniga och kan äga stor visdom. De kallas även tursar. Rimtursarna är de köldjättar som kommer från Nifelheim och eldtursarna är eldens jättar som kommer från Muspelheim. Vissa av jättarna upptas bland asarna, bl.a. Loke, Skade och Gerd.
 
Nornor Ödesgudinnor. Med termen nornor åsyftas främst Urd (forntidens norna), Verdandi (nutidens norna) och Skuld (framtidens norna), men det fanns även flera mindre ödesgudinnor och vissa av dessa vakar över någon enskild persons öde. De tre lever vid Urdabrunn, vid en av Yggdrasils rötter, som de vårdar. De spinner tillsammans den väv som är människornas öde.
 
Rig ”Den rådande”. Rig var i nordisk mytologi namnet på den vandringsman i vilkens skepnad guden Heimdall uppträdde när han gav upphov till samhällsklasserna.
Rig besökte olika hem på jorden och låg med kvinnorna på gårdarna.
 
Sejd Shamanisk extatisk trolldom, som i Norden främst utfördes av kvinnor, s.k. völvor. Den som sejdade föll i trans. Freja hade som vanagudinna fört in denna trolldom hos asarna och lärt bl.a. Oden att sejda. 

Genom sejd kunde Oden se in i framtiden och drabba människorna med sjukdom, vanvett, olycka och död. Det förefaller också som om han ändrade kön när han sejdade. Oden beskylldes för omanlighet därför att han sejdade. Den som sejdade föll i trans medan en kör av andra kvinnor manade hennes skyddsandar att komma till hennes hjälp. I sitt inspirativa tillstånd mottog hon besked av andarna om vad menigheten bett henne utröna, om kommande väder, om ting som stundar, om välgång eller olycka för människor, odlade fält och kreatur. Det förekom också att hennes själ, medan kroppen låg livlös, färdades till främmande världar för att inhämta kunskaper. 

Tivar Samlingsnamn på gudarna i allmänhet.
 
Valkyrior  ”De korar dem som skall falla i kampen”. Kvinnliga väsen och stridsjungfrur vars främsta uppgift är att välja ut de som skall falla i strid och ledsaga dem till Asgård och Valhall. Där de serverar kämparna mjöd.
 
Vanakriget Världens första krig mellan de båda gudaätterna asar och vaner. Kriget orsakades främst av den trollkunniga vanagudinnan Gullveig som använde sina krafter till att sprida osämja i Asgård. När asarna fick reda på vem som låg bakom dödade de henne omedelbart. Kriget slutade faktiskt med att vanerna vann. Vid den slutliga försoningen blandade de båda lägren saliv och skapade guden Kvaser.
Som tecken på fredsvilja mellan de båda folken gifte sig Oden med vanakvinnan Frigg. Hennes bror Njord flyttade med henne tillbaka till Asgård. I utbyte reste Odens morbror, den vise Mimer, samt den fagre guden Höner till Vanaheim. Fram tills nu hade vanerna bott i Asgård, men nu byggde de sig ett eget rike, Vanaheim.
 
Vaner De levde vanligtvis i fred med asarna i Asgård. Gudasläkte som främst är förknippat med fruktbarhet och trolldom (framförallt sejd). Bland deras främsta märks Njord, Frej och Freja. De kan möjligen utgöra en tidigare gudaskara som efterträds av asarna.

Tillbaka till sidans början
Gudarna

De främsta av Gudarna är: 
Oden, Tor, Balder, Njord, Frej, Tyr, Brage, Heimdal, Höder, Vidar, Vale, Ull, Forsete, Frigg, Freja, Idun, Loke och Kvaser.

Visserligen är Njord, Frej och Freja ursprungligen vanagudar, men de lever tillsammans med asarna. Loke är från början jätte men också han lever hos asarna i Asgård.
Angerboda ”Hon som bådar sorg”, jättekvinna som föder Lokes barn Fenrisulven, Midgårdsormen och Hel.
 
Ask Den första mannen. Skapades av gudarna Höner och Lodur (alternativt Oden, Vile och Ve) från en trädstam.
 
Balder ”Herren”. Son till Oden och Frigg och känd för sin skönhet, mildhet och vishet. Hans maka är Nanna, hans son Forsete och hans bostad heter Breidablick. Han är den personligen mest vinnande av asarna.  Han är älskad av alla i Asgård, och särskilt av sin moder Frigg. Enligt Snorre är han därtill utomordentligt skön, det sägs att det lyser om honom. 
Myterna kring Balder handlar om hans död, begravning, försöken att vinna honom tillbaka från dödsriket och Lokes bestraffning. I Snorres framställning skildras hur Frigg, mån om sin älskade son, tar löfte av alla varelser och ting att inte skada Balder; guden har drömt att hans liv är i fara. 
Snart därefter roar sig gudarna med att skjuta till måls på Balder, som de nu antar är osårbar. I en kvinnas skepnad uppsöker Loke Frigg och får av henne veta att inget löfte avkrävts misteln. Loke plockar en mistel och lockar Balders blinde broder Höder att skjuta en mistelpil mot honom. Så sker, och Balder faller död ner - "den största olycka som har hänt gudar och människor".
Gudarna är först lamslagna av förtvivlan, men sedan sänds Hermod ner till dödsriket för att söka lösa ut Balder. Gudens lik läggs på hans skepp Ringhorne. Vid åsynen härav dör Nanna av sorg, och hon placeras bredvid Balder på skeppsbålet. Hermod som på den snabbe Sleipner ridit ner till Hels dödsrike lyckas av henne utverka att Balder kan få återvända till Asgård om alla väsen i naturen gråter över honom.
Men en jättekvinna, Tökk, som sitter i en grotta vägrar att fälla några tårar. Därmed är det omöjligt att få Balder tillbaka. De sörjande gissar att Tökk inte varit någon annan än Loke i en av hans många gestalter.
Märkligt är att i Snorres skildring åtföljs Balder av en stor skara krigare på väg till Hel, något som överensstämmer med Saxos version av händelseförloppet. I en äldre isländsk dikt framställs inte Höder som blind utan blundar när han sänder iväg pilen med Lokes hjälp. Endast Snorre talar om att Höder är blind. Myterna om Balders död är alltså dunkla och motstridiga.
 
Bestla Bors maka, Odens mor. Dotter till jätten Böltorn.
 
Bor Odens far, gift med Bestla, hans far är Bure.
 
Brage Skaldkonstens gud, gift med Idun. Han är den som hälsar de stupade välkomna till Valhall
 
Bure Urtidsväsen som tillkom genom att Audhumbla 
slickade en sten. Fader till Bor.
 
Embla ”Alm” Den första kvinnan. Skapades av gudarna Oden, Höner och Lodur (alternativt Oden, Vile och Ve) från en trädstam.
 
Fjorgyn Jordens gudinna. Mor till Tor och Frigg.
 
Forsete En av asarna, son till Balder och Nanna. Han är en god laggivare och sitter ordförande (som även namnet antyder) i gudarnas ting, där han avgör vanskliga mål. Som högste domare synes han ha tillskansat sej en roll som tidigare sannolikt tillkom den högste guden.
Forsetes boning är det glänsande Glitne, där han lever omgiven av sköna salar av guld och silver. Till detta kommer att han, enligt en frisisk berättelse, skall ha ägt en gyllene yxa.
 
Frej Kallas även Frö, den främste fruktbarhetsguden och hans kult innehöll starka sexuella element. Son till Njord och dennes syster och sålunda en vanagud, men efter vanakriget lever han med Njord och sin syster Freja hos asarna. Troligen var han under en tid gift med sin tvillingsyster Freja, senare gifte han sig med jättinnan Gerd. Frej äger galten Gyllenborst och skeppet Skidbladner. En av hans boningar är Alfheim.
 
Freja ”Härskarinna”. Även Härn (ex Härnösand) och Hörn. Dotter till Njord. Kärleks- och fruktbarhetsgudinna, men hon är även krigets och kampens gudinna, liksom hon är sejdens mästarinna. Freja mottar hälften av de i strid fallna i sin boning Folkvang, den andra hälften tar Oden. Hon kallas även Vanadis (se Diser), vilket troligen betecknar att hon var vanernas främste, kanske rent av härskarinna.
Troligen var hon under en tid Frejs maka, men hon var senare också gift med Oden. Oden sägs ofta ha varit stadd på långväga resor och att han slutligen övergav henne. I sin saknad fäller Freja gyllene tårar.  Det var också hon som lärde Oden att sejda. Hon färdas i en vagn dragen av katter eller i skepnad av en falk. Hon äger även halssmycket Brisingamen.
 
Frigg Dotter till Fjorgyn och Odens maka. Hon är Asgårds drottning och äktenskapet och moderskapets gudinna, men hon bär även drag av kärleksgudinna. Hon nyttjar inte magi, förutom att hon äger förmåga att skåda in i framtiden och Oden frågar henne ofta till råds.
 
Gnå Asynja, Friggs budbärare som färdas till alla världar. Till sin hjälp har hon hästen Hofvarpner.
 
Heimdall Asgårds väktare. Kallas även den vite asen. Han bor i Himingbjörg invid Bifrost, som han vaktar gentemot jättarna. Heimdall sover mindre än en fågel, ser dag och natt hundratals mil och hör gräset växa. När Ragnarök stundar blåser Heimdall i sitt horn Gjallarhornet. Heimdall är fader till människorna.
 
Hel Hel är dotter till guden Loke och jättinnan Angerboda. Hennes syskon är Fenrisulven och Midgårdsormen. Asarna fick veta att dessa tre syskon uppfostrades i Jotunheim. När asarna genom att iaktta järtecken fick veta att syskonen skulle orsaka dem stora olyckor och att alla kunde vänta sig mycket ont från dem på grund av deras mors ursprung, men ännu mer på grund av deras far, sände Oden dit asarna för att hämta barnen och ta dem med sig.
Då de förts till Oden kastade han ormen i det djupa havet som omger alla länder. Denna orm växte så att den ligger mitt ute i havet runt hela världen och biter sig själv i svansen.
Hel kastade han ned i Nifelheim och gav henne makt över nio världar så att hon kunde ge plats åt alla dem som sändes till henne.
Men det är de som dött sotdöden och de som dött av ålder som kommer till henne. I Nifelheim äger hon stora gårdar och hennes gärdsgårdar är övermåttan höga med stora stolpar. Eljudnir, den regnvåta, heter hennes sal, Hunger hennes fat, Svält hennes kniv, Gångtrött hennes träl och Gånglat hennes trälinna. Fallande fara är hennes tröskel, där man går in, Kör, "sjuksäng", hennes bädd och sängomhänget heter "brokig olycka".
Hon är till hälften blå, till hälften köttfärgad och därför lätt att känna igen och dessutom ser hon sur och barsk ut.
 
Hermod Hermod den raske, eller Hermod den modige. Odens son.
 
Höder Balders blinde broder och dennes dråpare. (Hade en hiskelig hicka enligt Ulf-Peder Olrog).
 
Höner Asagud som ibland åtföljer Oden på hans resor. Sägs vara snabb men en smula korkad. Skapade tillsammans med Oden och Lodur (alternativt Ve) de första människorna, Ask och Embla. Kan möjligen vara densamme som Vile och sålunda Odens bror.
 
Idun Ungdomens gudinna, även kärleksgudinna, maka till Brage. Hon har hand om de äpplen som gudarna äter för att de inte skall åldras.
 
Jord Jordens gudinna, även kallad Fjorgyn. Dotter till Natt och Anar. Moder till Tor och Frigg. Odens älskarinna och har tillsammans med honom sonen Tor.
 
Kvaser Den klokaste av asarna, mjödets ursprungsväsen. Vid fredslutet mellan asar och vaner (se vanakriget) satte man fram ett kärl däri båda sidor spottade (saliv användes förr som jäsningsmedel vid brygd). Härav skapades guden Kvaser som var visare än alla andra gudar. Han dräptes sedan av två dvärgar. Dessa samlade det utströmmande blodet och blandade det med honung, varav de sedan bryggde mjöd. Alla som drack mjödet välsignades med visdom och skaldekonstens gåva. Senare tillföll mjödet jätten Suttung, men Oden stal det med list.
 
Lodur Asagud, kan möjligen vara densamma som Ve och alltså Odens bror. Skapade tillsammans med Oden och Höner (alternativt Vile) de första människorna Ask och Embla. Kan också möjligen vara densamme som Loke, som sägs vara Odens fosterbror eller bror.
 
Loke ”Luftfararen”, en av de gåtfullaste gestalterna. Han är av jätteätt, men räknas till asarna och är Odens blodsbroder, eller möjligen bror. Hans hustru är Sigyn och med henne har han sönerna Narfe och Nare. Med jättekvinnan Angerboda har han Fenrisulven, Midgårdsormen och Hel, som sto födde han Sleipner. Loke äger skor som för honom genom luft och över vatten. Han är svekfull, slug och listig. Lika ofta som han ställer till problem för gudarna hjälper han dem ur trångmål. Loke har närmast karaktär av gudarnas trickster och hans förmåga att byta gestalt ligger i linje med detta.
Till slut, när han förorsakat Balders död, fängslar asarna honom med hans son Narfes tarmar i underjorden som straff för hans illgärningar. Skade placerar en giftorm över hans huvud som dryper etter ned i Lokes ansikte. Hans hustru Sigyn håller dock en skål som fångar upp ettret, men varje gång hon måste tömma fatet dryper ettret ned på Loke, som därav rycker till och orsakar jordbävningar. Vid Ragnarök slipper Loke fri och skall då leda Hels krigare i striden mot gudarna.
 
Magne ”Den kraftfulle”. Tors son med jättekvinnan Järnsaxa.
 
Mode En av Tors söner.
 
Nanna Nanna Nepsdotter är Balders maka och Forsetes mor. Enligt Snorres berättelse dör Nanna av sorg när Balder dödas av en pil som den blinde Höder, på inrådan av ?????, avlossar mot Balder. Hon läggs på makens likbål och följer honom till Hels värld. Med all sannolikhet anknyter myten här till den i Norden vanliga gravseden att en hövding begravdes med sin hustru.
 
Nare Son till Loke och Sigyn. Det är med Nares tarmar som Loke fängslas.
 
Narfe Son till Loke och Sigyn. Förvandlas av asarna till en varg som sliter ut sin bror, Nares, tarmar när Loke fängslas. Kallas ibland Våle.
 
Njord Vanagud och Frej och Frejas far. Han lever med asarna där han har hustrun Skade. Hans tidigare hustru, och Frej och Frejas mor, är hans syster. Njord är fruktbarhetsgud och havsgud. I Asgård bor han i Noatun.
 
Noss Od och Frejas vackra dotter. Alla vackra ting ska vara uppkallade efter henne. Kanske orten Nossebro ?
 
Od ”Den extatiskt rasande” Frejas försvunna make och Noss fader. Troligen densamme som Oden.
 
Oden ”Den extatiskt rasande”. Oden är krigsgud och skaldekonstens gud. Med sina bröder Vile och Ve, skapade Oden världen utav liket av urjätten Ymer. Efter att detta arbete var avslutat, och det ursprungliga kaoset i kosmos hade fått ordning och form, gick Oden längs urhavets strand. Han fann då två trädstammar som spolats upp som drivved på stranden. Den ena var en ask, och den andra en alm. Från dem skapade han och hans bröder den första mannen och kvinnan: Ask och Embla.

Troligen den mest komplexa av den nordiska gudarna. Han är asarnas hövding och bär många namn, däribland: Valfader och Allfader. Han är son till Bor och Bestla, bror till Vile och Ve och hans hustru är Frigg. Oden residerar i Valhall och där står hans högsäte Lidskjalf varifrån han kan se ut över världen. Oden är en mäktig besvärjare, galdernas upphovsman, den som gav runorna till människorna, kan skifta hamn och behärskar även den extatiska sejden, en magiform som annars var förbehållen kvinnor.
Genom att offra sitt ena öga i Mimers brunn vann han stor visdom. Han sägs även sitta och lyssna under hängda för att inhämta fördold kunskap. Hans båda korpar Hugin och Munin, hans personifierade tanke och minne, sänder han ut varje dag att flyga över världen. När de återvänder rapporterar de vad de sett till honom.

Inte oväntat är Oden också en stor kvinnotjusare, fastän t ex Loke beskyller honom för omanligt beteende. Det var sålunda i en kvinnas skepnad som Oden lyckades komma Rind nära och förföra henne.

Oden är även krigsgud, men till skillnad mot t.ex. Tor och Tyr deltar han själv sällan i striderna. Istället är han härföraren och strategen, som genom att slänga sitt spjutet Gungner över fiender viger dem till döden. Krigare som vigt sig till honom är de extatiskt rasande bärsärkarna.

Oden är dessutom dödsgud och han båda vargar Gere och Freke livnär sig på döda. Valkyriorna samlar de i strid fallna och för dem till Freja och Oden. De som tillfaller Oden lever i Valhall och kallas einhärjer.

Utöver spjutet Gungner äger han ringen Draupner och hästen Sleipner.

I myterna vandrar han ofta i människornas och andra världar. Då framträder han ofta som en gammal enögd man, som är klädd i en bredbrättad hatt, bärande sitt spjut. Oden framställs ofta som opålitlig och tvekar inte att nyttja svek och list för att uppnå sina mål.

Allfader är ett annat namn för Oden , "Allas fader och 
härskare".
 

Rind Ryssdrottningens dotter. I en kvinnas skepnad våldtar Oden Rind och får med henne sonen Vale. Denne stridsduglige gud hämnas senare Balders död.
 
Saga ”Hon som ser allt”. Troligen densamma som Frigg. Oden kom gärna och besökte Saga i hennes boning Sökkvabäck, där de drack härliga drycker ur hennes gyllene kärl.
 
Sigyn Lokes hustru.
 
Siv Tors hustru och Ulls moder. Bland hennes åtagande finns åkerbruk. Hon är känd för sitt vackra guldhår och beskrivs som mycket vacker. Trots att hon framställs som mycket skygg vänsterprasslade hon en hel del, bl.a. med Loke.
 
Skade Jättedotter som upptas bland asarna efter att hennes fader Tjatse dräpts av dessa. Hon är gudinna för jakt och skidåkning och lever i ett olyckligt äktenskap med Njord.
 
Sjöfn Asynja som vänder människors håg till älskog.
 
Syn Asynja som bevakar ingången till Valhall.
 
Tjalve Tors tjänare och Röskvas broder. Är ytterst snabb och kvick.
 
Tor ”Dundraren”. Son till Oden och Fjorgyn. Hans hustru är Siv och han bor i Trudvang, där han har gården Bilskirne. Hans båda tjänare är Tjalve och Röskva. Tor är åskans, jordbrukets, böndernas och de fria männens gud. Som åskgud färdas han över skyarna i sin vagn dragna av bockarna Tanngnjost och Tanngrisner. Han vapen är hammaren Mjölner och när han svingar den blixtrar det. Tor är stor, rödhårig, med stort skägg, har hetsigt temperament och är mycket stark. Särskilt när han tagit på sig bältet Megingjord.

Tor strider ständigt mot jättarna och är den av asarna som med direkt handling gör mest för att hålla dem stången. Tors hammare är symbol för hela asatron.

Vid Ragnarök dödar Tor och Midgårdsormen varandra.
 

Tyr Odens enhänte son och krigsgud. Han är främst modet och envigskämparnas gud och hans runa ger lycka i strid. Sin ena arm offrade han när man band Fenrisulven. Hans främsta attribut är svärdet.
Under ragnarök kommer Tyr att strida mot helveteshunden Garm, och de kommer att dräpa varandra.
 
Ull ”Glans”: Sivs son och Tors styvson. Han är tvekampen och jaktens gud. Är också en duktig skidåkare.
 
Vale Son till Oden och Rind, som hämnas Balders död.
 
Var Asynja som övervakar eder och löften.
 
Ve ”Den helige”. Son till Bor och Bestla. Oden och Viles bror. Troligen densamme som Lodur.
 
Vidar Son till Oden och jättinnan Grid. Tystlåten och stark. Vid Ragnarök hämnas Vidar sin faders död genom att sätta skon i Fenrisulvens käftar och bryta upp dem tills besten dör.
 
Vile Son till Bor och Bestla, Oden och Ves Bror. Troligen densamme som Höner.
 
Ymer Jättarnas stamfader, som skapats när Nifelheims rimfrost och Muspelheims gnistor möttes.
Ymer dödades av Oden, Vile och Ve. Dessa tre skapade sedan världen av hans kropp; av köttet blev det jord, av blodet vatten, av benen berg, av håret träd, av huvudskålen himlavalvet och av hjärnan moln.

Tillbaka till sidans början

Alias-namn

Allfader Annat namn för Oden, som allas fader och härskare.
 
Asator Annat namn för Tor.
 
Einride ”Den som färdas ensam”. Benämning på Tor.
 
Fimbultut ”Den mäktiga mumlaren”. Namn på Oden som besvärjarnas främste.
 
Fimbultyr ”Den store härskarguden”. Annat namn på Oden.
 
Frö Annat namn för Frej.
 
Hangadrott ”De hängdas kung”. Annat namn på Oden. Oden sätter sig enligt myten under hängda människor för att inhämta visdom om de dödas värld och andra dolda hemligheter.
 
Hangatyr ”De hängdas gud”. Annat namn på Oden. Se även Hangadrott.
 
Harbard ”Gråskägg”. Annat namn på Oden.
 
Herjan Binamn på Oden.
 
Härfader Annat namn på Oden.
 
Jolner Binamn till Oden, såsom knuten till julen.
 
Korpguden Annat namn för Oden.
 
Lorride ”Det bullrande åskväsendet”. Tor
 
Menglöd ”Den halssmyckeglada” Freja.
 
Rafnagud ”Korpguden”. Annat namn på Oden.
 
Rig Annat namn på Heimdal. Under detta namn genomvandrade han Midgård och blev stamfar till de olika samhällsklasserna.
 
Sidgrane ”Har långt läppskägg”. Binamn på Oden.
 
Sidhatt ”Har nedhängande hatbrätte”. Binamn på Oden.
 
Sidskägg ”Långskägg” Binamn på Oden.
 
Sigfader ”Stridsfader”. Oden
 
Sigtyr ”Stridsguden” Oden. Den som förväntas ge seger.
 
Svartalfer Detsamma som dvärgar.
 
Tursar Annat namn på jättarna.
 
Vala Detsamma som Völva.
 
Valfader ”De fallnas gud” Oden. De stupades gud.
 
Vanadis ”Vanernas dis”. Namn på Freja som vanernas främsta.
 
Våle Annat namn för Narfe.

Tillbaka till sidans början

Jättar

Bergelmer Jätte av rimtursarnas släkte i urtiden. När svallvågorna från Ymers blod dränkte rimtursarna lyckades två av dem, Bergelmer och hans hustru undankomma på en kvarnlave. Från dessa härstammar alla senare släkten av rimtursarna.
 
Eldtursar De jättar som bor i Muspelheim.
 
Gerd Jättinna, dotter till Gymer och hans hustru Aurboda. Hustru till Frej, och de får sonen Fjölner.
 
Grip Jättinna, Tors älskarinna och Vidars moder.
 
Mimer Vist gudomligt väsen av jätteätt. Bodde under en av Yggdrasils rötter där hans brunn finns. Han halshöggs, men Oden nyttjade sina krafter och lyckades bevara livet i huvudet vilket ligger i brunnen. Ibland rådfrågar Oden Mimers huvud i svåra frågor.
 
Ran Havets jättinna som i sitt nät infångar alla som faller överbord och drar med sig dem till sina, och hennes make Ägirs, salar.
 
Rimtursar Frostjättar från köldens rike Nifelheim, vilka hotade världen med evig vinter. De skapades av Ymers svett och de väsen hans båda fötter avlade.
 
Surt Eldtursarnas härskare och väktare i Muspelheim. Äger ett flammande svärd och är den som skall förbränna världen vid ragnarök. Han förgås dock i de vågor av eld och vatten som till slut uppslukar hela världen.
 
Suttung En jätte som ägde inspirationens mjöd.
Oden lyckades dock i skepnaden av en orm ta sig in i berget och dricka upp allt mjöd. Därefter, i gestalt av en örn, flög han tillbaka till Asgård och spottade ner drycken i gudarnas krus. Sedan dess är det han som kontrollerar poesins gåva.
Tjatse Jätte och fader till Skade. Tjatse dräps av Tor. Tor kastar därefter upp jättens ögon i himlen. Vanligen tolkas detta som att ögonen blev stjärnor på himlavalvet, men det kan också uppfattas som att det var så Sol och Måne skapades.
 
Utgårdaloke Eller Skrymer. Kungen i jättarnas rike. Vid ett tillfälle misstog Tor Utgårdalokes handske för en jättelik sal och tillbringade en natt i den.
 
Ägir Jätte och havets härskare. Gift med Ran. De får nio döttrar.
Ägir är också känd som Gyme. Enligt Snorre Sturlasson ska han bo på Läsö och han kallas därför Lä.

Tillbaka till sidans början

Dvärgar

Berling En av fyra dvärgar som smidde Frejas bröstsmycke Brisingamen. Freja tackade dem genom att tillbringa en natt hos var och en av dem.
 
Brokk En dvärg, son till Ivalde. Han smidde Sivs guldhår, Frejs skepp Skidbladner och Odens Spjut Gungner.
 
Eitre En dvärg, son till Ivalde. Tillverkade Frejs galt, Gyllenborst, Odens ring Draupner och Tors hammare Mjölner.
 
Ivalde Dvärgarnas eller svartalfernas furste.
 
Lofar Dvärgarnas stamfader.

Tillbaka till sidans början

 

Alfer

Alfer (alver): Lägre guda- eller andeväsen. De var särskilt knutna till fruktbarhet och den s.k. ”alfbloten” som firades ”för god årsfest och fred” på senhösten är en trolig föregångare till senare tiders julfirande. 

Det fanns två sorters alfer; ljusalver, vilka var knutna till ljus och luft, samt svartalfer som var knutna till underjorden. Svartalferna var troligen detsamma som dvärgar. De senare framställs som skickliga smeder och hantverkare. Bl.a. smidde de Tors hammare Mjölner. 

De är nära knutna till vanerna och vanaguden Frej är härskare över Alfheim, ljusalfernas hem.

 

Byggvir ”Kornalfen”. Frejs tjänare som låter sådden växa. Gift med Bejla.
 
Ivalde Dvärgarnas / svartalfernas furste som härskade i underjorden.
 
Ljusalfer De med luft och ljus förknippade alferna.

Tillbaka till sidans början

  Nornor
Skuld ”Framtiden”. Framtidens norna. Spinner ödestrådarna som styr varje människas liv, från födseln till döden. Hon är också en Valkyria.
 
Urd ”Ödet”. Forntidens norna och den förnämsta av dem. Bodde under Yggdrasil, vid Urdarbrunnen.
 
Verdandi ”Vardandet, nutiden”. Nutidens norna. Vackraste nornan men minst mäktiga.
 
Eir Läkekonstens gudinna. En av Friggs tjänarinnor.
 
Völva Kvinnlig spåkvinna, som under trans kom i kontakt med andevärlden eller utövade sejd.

Tillbaka till sidans början

  Perifera varelser
Bejla Tjänarinna hos Frej som bevakar spannmålens fördelning. Gift med Byggvir.
 
Bil Dotter till Ivalde. Hon och hennes bror Hjuke åtföljer månen på dess färd kring jorden.
 
Hjuke Hjuke och hans syster Bil åtföljer månen på dess färd kring jorden.
 
Modgunn Mö som vaktar Gjallarbron på vägen till Hel.
 
Röskva ”Den raska” Tors tjänarinna och Tjalves syster.
 
Skirner ”Den strålande”. En av Frejs tjänare.

Tillbaka till sidans början

  Djuren i mytologin
Allsvinn ”Den mycket snabbe”, en av de två hästar som drar solens vagn över himlen. Den andra är Arvaker.
 
Arvaker ”Morgontidig”. En av de två hästar som drar solens vagn över himlen. Den andre är Allsvinn.
 
Audhumbla Den urko vars mjölk urjätten Ymer livnärde sig på. Audhumbla livnärde sig på att slicka på de stenar och isblock som fanns i Ginnungagap, och slickade där ur fram den första guden, Bure.
 
Fenrisulven Väldig varg, son till Loke och Angerboda. Fenrisulven växte upp i Valhall, men gudarna skrämdes av hans jättestorlek och ilska. 
Flera försök att fängsla honom med olika bojor gjordes, dock förgäves. Slutligen låter Oden dvärgarna tillverka Gleipner, ett rep gjort av bl.a. ljudet från kattors tramp, björnars senor, kvinnors skägg, bergens rötter, fiskens andedräkt och fågelns spott och är tunt som silke. 
Fenrisulven går med på att bindas med Gleipner (under förevändningen att gudarna vill pröva hans styrka), men bara på ett villkor: Att någon av gudarna som pant lägger sin hand i hans gap. Tyr gör detta och nu kan Fenrisulven bindas. När Fenrisulven inser att han lurats och inte kan slita sig loss biter han av Tyr handen, varefter denne är enhänt. Vid ragnarök slipper Fenrisulven lös och hotar att sluka hela världen.
 
Fjalar Den röda tupp hos jättarna i Jotunheim som gal när Ragnarök är förestående.
 
Freke En av Odens ulvar, den andra är Gere.
 
Garm Varghund som vaktar ingången till de dödas rike, Hel, framför Gnipahålan. Hans bringa är ständigt nedblodad från de döda som försökt vända om.
Den slipper lös vid Ragnarök och kämpar mot Tyr. Den striden slutar med att de blir varandras banemän.
 
Gere En av Odens vargar, den andra är Freke.
 
Gullinkambe Den tupp i Valhall som gal när ragnarök är förestående.
 
Gyllenborst Frejs guldglänsande galt som lyser upp natten. Frej använder denne som dragdjur till sin vagn.
 
Hate Varg som jagar månen.
 
Heidrun En get som står på Valhalls tak och betar av Yggdrasil. I Valhall dricker einhärjerna den mjöd som mjölkas av geten. De döda slagskämpar som bor i Valhall dricker inte bara Heidruns mjöd, utan han blir också kokad varje dag, och hans kött räcker till alla. Nästa dag är Heidrun frisk och kry igen.
 
Hofvarpner Den häst som Gnå använder som budbärare åt Frigg. Den springer inte bara på jorden utan även genom luften och på vatten. Hofvarpners föräldrar var Hamskerpe och Gardrofa.
 
Hugin ”Tanke”. En av Odens två korpar, Munin är den andre. Korparna flyger dagligen över världen och inrapporterar vad de sett till Oden.
 
Hräsvälg Jätte i örnskepnad som lever i Yggdrasils topp.
 
Midgårsormen Son till Loke och Angerboda. Ligger i världshavet (ditt den kastades av Oden) och omslingrar Midgård samtidigt som den biter sig själv i stjärten. Slipper lös vid ragnarök. Heter egentligen Jörmundgand (Den väldiga staven).
 
Munin ”Minne” En av Odens korpar. Hugin är den andra. Korparna flyger dagligen över världen och inrapporterar vad de sett till Oden.
 
Nidhögg Drake som lever vid en av Yggdrasils ena rot, vid källan Vergelmer, och gnager på denna rot och därigenom en av de bidragande orsakerna till världens undergång, Ragnarök. Var alltid i konflikt med örnen Hräsvälg.
 
Ratatosk En ekorre som springer upp och ner i världsträdet Yggdrasil och befordrar förolämpningar mellan draken Nidhögg och örnen Hräsvälg i trädets topp.
 
Skoll ”Svek”. Väldig ulv som förföljer solen.
 
Sleipner Odens åttafotade häst. Världens snabbaste häst som kan ridas över land, hav och genom lufthavet. Det föddes av Loke, som för tillfället hade skepnaden av ett sto.
 
Särimner Den galt som einhärjerna äter. Varje dag slaktas han och tillagas, men på kvällen återuppstår han igen.
 
Tanngnjost ”Den som gnisslar tänder” En av Tors två bockar som drar hans vagn. Den andre är Tanngrisner.
 
Tanngrisner ”Den som har glest mellan tänderna”. En av Tors två bockar som drar hans vagn. Den andre är Tanngnjost.

Tillbaka till sidans början
 

Boningar & Natur

Asgård Asarnas boning ovanför Midgård, människornas boning. Guden Oden residerar i sin sal Valaskjalf försedd med silvertak. Han tar emot krigare i sin andra hall Valhall. I en tredje, Gimle, tar han emot de rättrådiga.
 
Bifrost ”Den flammande bron”. Bron som leder från jorden till Asgård. Där den slutar bor guden Heimdall. Varje dag rider asarna över den när de skall bege sig till domsplatsen under Yggdrasil. Den identifieras med regnbågen eller vintergatan.
 
Bilskirne Tors borg med 540 rum.
 
Breidablick ”Den vida omkring glänsande” Balders boning. Den sägs vara befriad från all ondska och vrånghet.
 
Elivågor Havsvik i Asgård. Bortom den ligger jättarnas rike Jotunheim. Vattnet i Elivågor kommer från källan Vergelmer som hettas upp i Muspelheim.
 
Eljudne Hels sal i dödsriket. Efter sin död vistades Balder i Eljudne.
 
Folkvang ”Krigshärens fält” Frejas boning i Asgård. Där tar hon emot hälften av de i strid fallna. Den andra hälften mottar Oden i Valhall.
 
Ginnungagap ”Det vidöppna gapet”. Det oändliga tomma svalg i urtiden där världen sedan skapades. I norr fanns köldens rike Nifelheim och i söder eldens rike Muspelheim.
 
Gjallarbron Bro täckt med glänsande guld som leder över älven Gjöll ned till Hel. Vaktas av mön Modgunn.
 
Gjöll Den underjordiska älv som skiljer de levandes och dödas världar åt. Över Gjöll går Gjallarbron.
 
Gnipahål Grotta där man inträder för att komma till Hel. Utanför vaktar Garm.
 
Hel Namn på dödsriket som ligger i underjorden och är en mycket dyster plats. Vägen dit leder genom mörkar dalar, genom Gnipahål och över älven Gjöll. Hel behärskar nio världar dit alla människor som ”dött under sotad ås”, d.v.s. i sin säng, kommer.
 
Himinbjörg Heimdalls boning.
 
Idavall Vacker slätt i Asgård.
 
Jotunheim Jättarnas värld, belägen bortom Elivågor, även kallat Utgård.
 
Lidskjalf Odens högsäte i Valhall, varifrån han kan blicka ut över alla världar och se vad som händer.
 
Midgård Människornas boning. Midgård är beläget någonstans vid trädet Yggdrasils rötter och gränsar bland annat till jättarnas boning Utgård och till alvernas boning Alfheim. Midgårds gräns utgörs av en stor mur, byggd av jätten Ymers ögonbryn.
 
Mimers brunn  Brunn vars vatten ger vishet. Oden har pantsatt sitt ena öga mot att få en klunk vatten ur Mimers brunn.
 
Muspelheim Eldens värld. Styrs av jätten Surt och är eldtursarnas hem.
 
Mörkveden Mörk gränsskog, troligen den söder om Midgård.
 
Nasheim Annat namn för dödsriket Hel.
 
Nastranden "Likstranden". Den del av dödsriket Hel som ligger längs i norr. Där finns en sal gjord av sammanflätade ormar, alla med huvudena inåt, som spyr etter över de som tvingas vistas i salen.
 
Nifelheim "Den dimhöljda världen” köldens rike, där rimtursarna bor. Inom Nifelheims gränser finns även dödsriket Hels nio världar. Här finns även köldens källa Vergelmer.
 
Nifelhel Troligen detsamma som Hel.
 
Noatun ”Skeppsplatsen” Njords boning i Asgård.
 
Sökkvabäck Sagas boning.
 
Trudvang ”Maktfältet” Tors boning Bilskirne ligger här.
 
Urdabrunn ”Ödesbrunnen” Brunn belägen vid en av Yggdrasils rötter, intill gudarnas tingplats. Här bor nornorna.
 
Utgård Jättarnas värld, detsamma som Jotunheim.
 
Valaskjalf ”De fallnas salar”. Annat namn på Valhall.
 
Valhall Valhall är den stora salen i Midgård, platsen där Oden bor tillsammans med sina tjänarinnor, valkyriorna. Till Valhall kommer även de döda krigarna. Valhall är en väldig borg med femhundrafyrtio dörrar och ett tak gjort av gyllene sköldar. De döda krigarna kämpar varje morgon med varandra på platsen utanför Valhall.

Resten av dagen sitter de i salen och äter av Särimners fläsk och dricker Heidruns mjöd. Särimner är grisen som slaktas varje kväll och äts upp men är levande på nytt varje morgon. Heidrun är geten från vilken man får mjöd när man mjölkar den.
 

Vanheim Vanernas värld.
 
Vergelmer ”Den brusande kitteln”. Köldens källa i Nifelheim.
 
Vigrid Slätt där asarna och jättarna drabbar samman vid Ragnarök.
 
Yggdrasil Världsträdet, som sträcker sig över och genom alla världar. Yggdrasil har tre rötter, en i Vergelmer, där draken Nidhögg gnager på den, en i Mimers brunn och en i Urdabrunn. I Yggdrasils topp sitter Hräsvälg och längs dess stam springer ekorren Ratatosk.

Tillbaka till sidans början
 

Ragnarök

Fimbulvinter ”Den mäktiga vintern”. En treårig vinter som föregår Ragnarök.
 
Ragnarök ”Makternas öde eller makternas mörker”. Den stora slutstriden mellan gudarna och jättarna. Striden leder till världens undergång. Den föregås av Fimbulvintern, och en kaotisk, krigisk tid i människornas värld. Efter världens undergång skall dock en ny värld resa sig, en renare och lyckligare värld.

Tillbaka till sidans början
 

Vapen & Föremål, mm

Brisingamen ”Dvärgarnas halsring”. Frejas halssmycke, smitt av fyra dvärgar, däribland Berling. Som betalning sov gudinnan en natt med var och en av smederna.
 
Draupner ”Dropparen”. Odens magiska ring, tillverkad av Eitre. Var nionde natt droppar åtta nya ringar fram ur Draupner, varenda en lika stor som Draupner.
 
Gjallarhornet ”Det återskallande hornet”. Heimdalls horn, som han skall blåsa i när Ragnarök är förestående. Då skall det höras över hela världen.
 
Gleipner Den magiska boja som användes för att binda Fenrisulven. Den gjordes av dvärgar och består av: Bergens rötter, kattens buller, björnens senor, fiskens andedräkt, kvinnoskägg och fågelspott. Den ser ut som ett tunt silkessnöre, men är starkare än alla andra länkar.
 
Gungner Odens spjut, smitt av dvärgen Brokk. Han vigde sina fiender till döden genom att kasta spjutet över dem.
 
Megingjord ”Kraftgördel” Tors styrkebälte, som fördubblar hans styrka.
 
Mjölner ”Krossaren” Tors stridshammare. Smidd av dvärgen Eitre. Återvänder alltid till ägaren efter den kastas.
 
Nagelfar Skepp som byggs i Hel av de dödas naglar. När Ragnarök är inne är detta skepp färdigbyggt och Hels härskaror skall segla mot gudarna i det. Därför skall människor hålla sina naglar korta för att fördröja Ragnarök så långt som möjligt.
 
Skidbladner Frejs magiska skepp. Det har alltid medvind och är stort nog att frakta alla asar, men det kan även vikas ihop och stoppas i en pung. Byggt av dvärgen Brokk.

Tillbaka till sidans början

 

 

Sidan uppdaterad: måndag 26 november 2018.   Antal besökare sedan 1996: